Jätten och stenen

Förr i tiden gick gränsen mellan Sverige och Danmark genom det som idag är Rydöbruk. Gränsen markerades av ett stort stenblock, praktiskt och bra! Ingen kunde ju här undgå att det här gick en
gräns mellan två nationer!



Här finns historier och sägner om friktioner mellan de två ärkerivalerna, särskilt från den period då snapphanarna härjade i det sydliga regionerna.
De dagarna är förbi som tur är, och idag lever endast ett varmt broderskap vidare mellan de två nationerna.

Men stenblocket då? Den sten som idag kallas Knystahall, ligger än idag kvar, vilandes, på sin plats. Även om tiden fortsatt sin stilla gång, och landskapet och omgivningen har förändrats, så har den legat kvar som en påminnelse om forna dar.
Idag omges den av ett villasamhälle och en trevlig golfbana, som vi ska återkomma till i ett annat inlägg, ligger bara ett stenkast därifrån.

På tal om stenkast så är nog historien om stenen tämligen välkänd för invånarna i området, men för er som inte känner till den så kan vi berätta att det är inte vanliga sten. I alla fall inte i folkmun.

Knystahall gör sig känt, förutom genom sin status som gammal gränsmarkering, som ett kast; gjort av en jätte för längesedan. Jätten hade sin hemvist i Torupstrakterna, enligt sägen, och blev en dag så förbargad på kyrkklockorna borta i Långaryds kyrka; att han lyfte upp det stora stenblocket och slungade iväg det mot kyrkan.
Nu var stenblocket ganska så tungt, även för en stark jätte, och stenen nådde inte kyrkan.
Av alla jättar som nu fått för sig att kasta stenblock på kyrkor, så finns det inte en enda som faktiskt träffat en kyrka, vilket nog är för väl det!

Kom hit och ta en titt på stenen, och se om det är sant som det sägs; att den vänder på sig var gång den känner doften av nybakat bröd!



/ Robin