Sommaren med Pokémon

Vid det här laget har det knappast undgått någon att folk, både gamla som unga, har varit ute och spatserat en hel del nu under sommaren. Med mobilen i högsta hugg.
Jag vet hårdknackade gamers, som annars hade suttit inne hela sommaren framför spel. Andra spel.

Jag talar förstås om Pokemon Go.



När jag var runt tio till elva år gammal så kom Pokémon in i mitt liv, vilket det gjorde för många andra också under den perioden. Veckopengar försvann, och föräldrars plånböcker blödde sedlar för dessa samlarkort som hade små söta pokémon på dem. Ni kanske minns det?
För att lägga bränsle på hypen som pågick då, så fanns därtill en tecknad serie som gick på TV som kanske har en av de mest minnesvärda introlåtarna någonsin.

Idag har barnen som då samlade på kort, spelade spelen på gameboy och konsol, vuxit upp. De har jobb och egna familjer. När det nya pokémonspelet kallade på dem, så var de inte långt borta för att ta upp sitt gamla kall som pokémontränare.
Det är på det här sättet som både barn och vuxna har mötts i likasinnade intressen. Själv är jag mest bekant med den första generationens pokémon, men alltsedan starten har nya pokémon kommit som kanske är mer aktuella för nya, yngre tränare.

En förut hängiven samlare, som jag möter på sociala medier, delar med sig av sin samling pokémon-kort som han fick ihop för sexton år sedan. På lunchtid slänger Niklas upp lite bilder på en rad olika pokémon som främst berör generation två.
När jag ser dem så pirrar det nästan till i huvudet på mig. Man minns ju känslan när man hade köpt ett nytt packe kort, och det prasslade och hade sig när man slet upp omslagspappret. Vad för kort skulle man få den här gången? Är det nu jag får min Charizard?



Man kan såklart diskutera hela fenomenet med Pokémon Go. Att det till slut är ett spel som får ut människor att gå på upptäcktsfärder, i jakten på de små pokémon.
Utan att drunkna i tekniska detaljer så pushar spelet spelarna att söka sig ut och gå långa sträckor. Dels eftersom ju längre man går, så kan man till slut skörda belöning eftersom spelet noterar hur långt du gått.
Jag ställer mig neutral till det hela och tycker det är ganska roligt att se folk gå i grupp och har kul medan de möts under ett gemensamt intresse. Att de så gör det under promenader och kanske upptäcker platser de annars aldrig skulle är ju bara ett enda stort plus.
Det finns tre lag, och varje spelare måste till slut välja en sida. Det röda laget, Team Valor, det blå laget, Team Mystic och det gula laget, Team Instinct. Tillsammans samlar man pokémon och slåss om att dominera olika pokémon-gym.

Jag möter tre unga pokémontränare, den nya generationen som ska bära fanan vidare. Pontus, Malte och Molly är runt samma ålder som jag själv var en gång när det begav sig. De berättar för mig att de under semestern med familj, så har de aktivt sökt pokémon.
Och så har det kanske varit för många turister som varit på besök, även här? För Pokémon finns överallt.



För mig är det intressant just nu, eftersom de Pokémon som släppts just nu är just de som jag själv samlade på en gång. Just när jag frågar ut dem om olika pokémon så dyker det upp en pokémon på deras mobiler. På skärmen, med ett snabbt drag med fingret, skjuter de iväg en poké-boll som snart fångar den.

Jag frågar dem vart pokémon-gymmet ligger i Hyltebruk. De svarar att det ligger precis där statyn utanför Ica står, kvinnan och tjädern. De säger också att det just nu ägs av det röda laget, Team Valor.
Spelet verkar funka som så, att den väljer olika landmärken för att markera olika platser som kan vara av intresse för spelare. På det sättet kan spelet leda folk till olika platser, ibland konstiga.

Strax därpå börjar det regna, och jag tackar dem för att jag fick prata med dem.



Så jag antar, att dagens tips på turistmål blir statyn utanför Ica? Här finns Hyltebruks enda pokémon-gym. Kom hit och utmana!

Stort tack till Niklas som skickade bilder på sin Pokémon-samling, och till Pontus, Malte och Molly för att jag fick störa dem en stund i sin jakt på Pokémon.

/ Robin

Skärshults badplats

Rapport från fronten!
Igår bestämde jag mig för att cykla iväg till Skärshults badplats. Det är en plats som jag länge tänkt besöka eftersom det är en av de ställen som jag själv brukade spendera somrarna vid ganska mycket som liten. Det är också en av de badplatserna som jag gillar allra mest. 



Nu har de senaste dagarna varit lite sisådär när det kommit till vädret, men just igår verkade det bli hyfsat. På en väderleksrapport via en webbplats kunde man se en ikon med en sol, ett moln och en liten regndroppe under. Växlande molnighet med lite småskurar tänkte jag...

Cyklar man till Skärshult från Hyltebruk så måste man ta en annan väg än om man färdas med bil. Med bil tar det kanske runt fem minuter att komma dit, med cykel är det en helt annan historia. Cykelvägen leder till södra Ekeryd, ett vackert, lantligt landskap med natursköna vyer.


När jag så satter av mot min destination så dröjer det inte så länge innan jag överraskas av ett regnoväder. Just då har jag precis kommit till södra Ekeryd. 
Smått naivt ställer jag mig under ett par björkar men det ger väldigt litet skydd. Stunder som dessa lämnar mycket utrymme för tankar. Vad gör jag här? Borde jag vända om? Kanske dags att skaffa körkort?
Regnet vägrar avta. Jag tänker att eftersom jag kommit såhär långt så kan jag lika gärna fortsätta. Situationen påminner mig om när jag var i Serbien på studieresa, och den gången hade vi kämpat på som små soldater i ur och skur.



En bit längre fram skymtar jag ett välbekant hus och där blir jag mött av en söt hund och en bekant. Det är en väldigt välkommen paus, och jag blir erbjuden lite tak över huvudet. Vi har säkert inte samtalat på flera år, men konversationen flyter på och jag känner att jag plötsligt är bra mycket muntrare.

Det slutar så småningom att regna och jag beger mig vidare, med hög moral och med solen i ansiktet. Vädret har växlat! Nu är det inte särskilt långt kvar alls, och jag rullar fram snabbare än innan.



Nu var jag äntligen framme! När jag rullar in på området så möts jag av det röda huset, som tjänar både som omklädningsrum och toalett för besökande. Jag tänker tillbaka på när jag var liten, när pappa och mamma brukade ta mig hit under varma sommardagar. Jag brukade alltid vara lite nervös för att bada runt andra, men pappa lockade alltid ner mig till slut och vi hade alltid roligt.
En gång kom det ett sydamerikanskt folkmusik band från Anderna hit, och jag tror vi har kvar skivan vi köpte av dem än idag.

Idag har en del förändrats sedan den tiden. Viltboden Deli har öppet jämte badplatsen, och det är här man serverar olika viltdelikatesser och maträtter. Det är också de som har hand om campingplatsen intill, som erbjuder plats för husvagnar och de som vill bo i stuga. Dock så är stugorna just nu under renovering.
Just då är Viltboden stängt, så det får bli en helt egen berättelse för sig en dag framöver!



Utöver campingupplevelser så finns det upptäcktsfärder för den nyfikne. Runt hela sjön så finns det en lång vandringsled, som erbjuder sjö-och skogsupplevelser. För den som är intresserad av foto så finns här flera platser värde ett besök.

Badplatsen har förändrats lite också, för idag erbjuder den en säker nedstigning för de som behöver det. Mycket bra!



Jag spenderar lite mer än en timme där, kollar runt lite på platser där jag brukade gå och sitter en stund ute på bryggan. Vattnet är badvänligt, det känns i tårna när jag kör ner mina barfota fötter i vattnet. Hade jag inte behövt åka tillbaka så hade jag nog tagit mig ett dopp.

Allt som allt så tycker jag att det blev en lyckad utflykt! Och hemvägen blev ännu soligare, så låt inte vädret avskräcka er från äventyr. Ta med er vännerna på en cykeltur, hitta en badplats att rasta på. För fastän det regnar ibland så är det ändå fortfarande sommar!

Vill ni veta mer om Skärshult, campingen och Viltboden Delis öppetider, så cykla in på deras webbplats: www.viltbodendeli.se
Där kan ni också se vad för smarrigheter de erbjuder!



/ Robin

Långarydssläkten

Långt innan det fanns bruk och rikt med befolkning här i trakterna, så fanns här ändå de som skulle komma att lägga grunden till en stor släkt som vi alla här är välbekanta med.



Långarydssläkten är världens största kartlagda släkt, med runt etthundranittiotusen medlemmar fortfarande i livet. Sammanlagt med även de bortgångna ättlingarna av släkten så stiger siffran till omkring tvåhundrafemtiotusen. Man har utgått från Anders Jönsson och hans hustru Ingrid Nilsdotter, som levde i Långaryd under det sena sextonhundratalet.
Med detta klart för sig så är det inte konstigt att de också har två Guinness rekord med sig i bagaget. Den ena för att de är just den största kartlagda släkten, och den andra för att de genomförde den allra största släktträffen genom tiderna.



Släktträffen genomfördes den femte maj 1991. Tvåtusenfemhundra män och kvinnor hade samlats till den stora händelsen. På släktens egen webbplats kan man läsa om att mötet blev en kär tillställning där gamla vänner och familjer kunde återknyta banden, och nya bekantskaper kunde skapas.

När jag läser om Långarydssläkten och den massiva skara medlemmar de samlat genom sin släktforskning, så kan jag bara komma att tänka på hur många livsöden finns inom den här familjen.
Från att ha börjat sin saga genom Anders Jönsson (1662 - 1716) och hans Ingrid Nilsdotter (1676 - 1753) så är det ganska fantastiskt att man har kunnat kartlägga familjen i en sådan bredd som de har.
Jobbet med att forska om Långarydssläkten har hittills letts av Per Andersson och Johan Lindhardt, med stor hjälp av Anna Åqvist.
Tillsammans har de kunnat utforska släkten både i nutid och dåtid, lokalt och långväga.

Men även om du inte är med i släkten så kan ni ändå ta del av dess historia. Ett bokverk som för närvarande finns i sex band finns att köpa, men i ett begränsat antal.

Det finns också dramatiserade, guidade turer, där skådespelare uppträder på valda platser. Denna uppvisning, som man kan boka, kallas för "I Långarydssläktens fotspår". Sista uppvisningen äger rum den 27:e augusti, så segla in på www.langaryd.se för att få mer information om hur ni bokar!



Långarydssläkten är inte bara en historia om en släkt, utan också en inblick århundraden bakåt i tiden, till en bygd och ett folk som levde och reste sig här i Långaryd.

/ Robin

En fika

Idag tog jag mig friheten att spatsera iväg till Café sockerfrallan. Jag kanske ska berätta först att jag inte är främmande för det här fina caféet, utan tittar inte där lite hipp som happ när så känslan infaller sig. Oftast brukar det bli under hösten eller vintern för min del. Man kan ju liksom behöva uppmuntringen i det halvår av mörker som drar fram över vårt land.



Nu är det ju dock inte sådana tider, utan tvärtom högsommar. Många verkar ta chansen att ta sig en liten fika inne på caféet, som funnits här sedan 2013. Innan dess så hade Hyltebruk gått ganska länge utan ett centrerat café där man kunde mötas och umgås.
Just idag är vädret växlande, så man vågar inte helt chansa på att sätta sig ute, men klimatet inne i caféet är behagligt och välkomnande.



Välkomnande på vilket sätt då? Jo, det känns hemtrevligt och varmt. Bänk sofforna är dekorerade med små, mjuka kuddar och en och annan filt.
Ett vackert hörnskåp, ett sådant som finns hemma hos mig till och med, pryder en av ändarna av caféet. Alla möbler och väger skiner fredligt vitt.



Jag beställer en god dessert i form av... något jag inte minns namnet på vid det här tillfället. Men ni som ser bilden kan ju själva komma fram till vad det är. Till dricka tar jag en smoothie och känner mig sådär hälsosam, medan jag växlar mellan små klunkar och tuggor. Nåja, bara man lurar sig själv så är ju allt prima!



Känslan av klassisk fikastund infaller sig och jag kan koppla bort att jag är där i tjänsten.
Ni som kan ta er en stund precis när ni vill, kom in och ta en paus och koppla av med en kompis över en kopp kaffe och kaka!

Café Sockerfrallan har öppet måndag - fredags 06:30 - 17:00, och lördag 09:00 - 14:00
Hoppas det kommer smaka!

/ Robin

Sommarläsning!

Emellan alla tips om platser att se och besöka så skulle vi idag vilja göra en insats för litteraturen.



När ni fiskat, badat och paddlat färdigt kanske det vore lite trevligt och upplyftande för själen att sätta sig ner med en bok? Varför inte slå sig ner i en stol jämte husvagnen, eller lägga sig i trädgården intill sitt eget hem och låt er färdas bort till en annan plats och andra liv.

Personligen tycker jag mest om skönlitteratur, i alla former de kan tänkas komma, men här och där slinker också en del realism in. Men för sommarläsning vill jag nog för det mesta ha spänning och äventyr.
Vad ni än kan vilja läsa, och vare sig det är bok eller ljudbok, så kan man nog konstatera att läsning är bra för hjärngympan.

För er som kanske ska börja gymnasiet eller flytta hemifrån för att plugga efter sommaren, och har den kaosartade tonårsångesten krypandes runt hörnet, så kan jag rekommendera "Räddaren i Nöden" av J.D Salinger.
Boken har några år på nacken, och det märker man kanske lite på språket, men är fortfarande en tidlös klassiker som en gång var bland de första att beskriva den unge, rebelliske och förvirrade tonåringen i ett nötskal.

För de som gillar fantasy och vill drunkna i något annat än Game of Thrones (som också är fenomenal läsning), så kan jag rekommendera en bokserie som jag plockade upp i början av året.
Erik Granströms serie om den Femte Konfluxen är en detaljerad historia som väver samman flera karaktärers öden. Här finner vi mysterier och äventyr, spritt med vassa dialoger.
De första kapitlen kan vara lite tunga att ta sig igenom. Den första boken i serien går under namnet "Svavelvinter".

Men vart får man tag på bok-och ljudböcker, om man nu glömt att inhandla det innan semestern tog sin början?
Tja, är man på besök här i kommunen nu under sommaren, eller helt enkelt är en rotad Hylte-bo, så tar ju inte litteraturens medelpunkter semester för det! Hylte folkbibliotek har öppet, och det har Torup och Unnaryds bibliotek också.



Just nu har de sommartider, vilka lyder som följande...

Hylte Folkbibliotek:
Måndag: 10:00 - 19:00
Tisdag: STÄNGT
Onsdag: 10:00 - 13:00
Torsdag: 10:00 - 19:00
Fredag: 10:00 - 13:00

Unnaryds Bibliotek:
Måndag: 14:30 - 19:00
Torsdag: 14:30 - 19:00

Torups Bibliotek:
Måndag: 14:30 - 19:00
Torsdag: 14:30 - 19:00

Välkomna, och trevlig läsning! Och kom ihåg att böckerna på första bilden är från min egen samling!

/ Robin

Jälluntofta Camping

Det finns en hel del fina campingplatser här i kommunen. Vi var för en tid sedan och besökte en av dem.



Jag minns när jag var liten, då vi brukade ta en tur med våran husvagn genom landet. Vi besökte ett antal campingar de åren som vi hade husvagn.
Minnena kring de resorna är varma och glada. Pappa i sin semesterskjorta, och mamma i sina alldeles för stora solglasögon. Jag minns vännerna som man hade, under den där korta, varma perioden.
För all del så var vi aldrig i något av närområdena kring Hylte, men det kanske säger sig självt ändå. Däremot så delar ju alla campingmänniskor någorlunda sånär samma upplevelser.

Därför var det roligt att få se en campingplats här också. Säkerligen så har upplevelserna kring campingplatser inte förändrats så särskilt mycket från då till nu. Varje enskilt campingplats utmärker sig med sin egen nisch. Från skog och sjöområden, till öppna landskap nära till havet.

Jälluntofta camping ligger fint vid Jällunden sjö.
Här finns små, fina stugor till uthyrning, och husvagnsplatser. Med det kommer också en del aktiviteter för den som väljer att bo här. Häromkring kan man upptäcka vilt, fiska, hitta vandringsleder och bara koppla av.



När vi spatserar omkring vid campingplatsen så kan vi se besökare njuta i solen som har tittat fram bara ögonblick tidigare. Ett par barn följer nyfiket efter oss och undrar nog säkert varför vi tar kort på både det ena och det andra.

Vi tar en tur ut på bryggan, där vattnet kluckar fridfullt emot träet. En brygga som alla andra runtom i landet, med vackert glittrande, lugnt vatten som sträcker sig långt bort över ett stilla böljande vattenlandskap. Finns inte mycket som kan slå de små sakerna.



Tyvärr måste vi bege oss vidare. Men inte innan vi hinner ta ett par sving med golfklubborna vid mini-golfen! Vi kommer överens om att jag får erkänna mig besegrad av Johanna, min kollega på turistinformationen.




Har ni ännu inte prövat campinglivet, så ta och gör det vettja. Varför inte här?
Skulle ni vara intresserade så ta er en titt på Jälluntofta campings hemsida: www.jalluntofta.se

/ Robin

Kom igång med en gång

Idag bloggar jag i hälsans tecken. De som kanske har hängt med sedan jag började min serie inlägg här på bloggen vet att jag klagade på min egna kondition.
Jag tänkte att jag idag skulle prova på den omtalade promenadrundan längs Nissan, som kallas så fyndigt som "Kom igång med en gång".



Nissan går som en ådra genom vårat lilla samhälle I Hyltebruk. Jag kallar det för en ådra, eftersom den genom alla tider skänkt nytta och framgång åt alla verksamheter som byggts upp jämte dess lopp. Inte minst här då, hos oss i Hyltebruk.
Vi har tidigare talat om de olika bruksverksamheterna i våran kommun, men de tidigare industrierna har funnits lite varstans i det småländska landskapet. Särskilt kanske just då längs Nissan som varit nyckeln till vattenkraft.



När jag så kommer till Nissan och börjar min promenad så slås jag genast av hur lugnande det är att höra det porlande vattnet strömma framåt, mellan stenar och vass. Tvärs över leker skygga änder i vattnet, eller så kanske de också letar mat.



Här finns också en liten ö, som kanske syns bäst ifrån bron. Här kan man ofta se måsar häcka, vilket är något som alltid förundrat mig. Måsar för mig är ju kust-och havsfåglar. Men jag antar att omständigheter i landskapet kan bidra till att fiskmåsar finner det gynnsamt att bo här.
Hursomhelst så har jag alltid uppskattat måsarnas lek och skrik. Det har alltid tytt på en närhet till vatten.
Vandringen leder mig längs en slingrig grusväg som kantas av grönskande skog på ena sidan, och det lekfulla vattnet på den andra. Både ån och skogen ändrar utseende medan man vandrar och det hela känns som en ganska så hälsosam liten tripp för både kroppen och själen!



Nissan har sin början långt inåt småland, och ringlar sig genom landskapet som en orm. Den passerar Norra Unnaryd, Gislaved, Smålandstenar, Hyltebruk... Och mynnar till slut ut, efter ett antal andra hållplatser, i havet vid Halmstad.

Just i Hylte-trakten har vi många vägar längs Nissan, det vill säga inte bara den urgamla handelsvägen Nisstastigen. Vi har också leder som är utformade för vandrare och andra besökare som vill njuta av ron vid vattnet. Kom hit du också! Information om vart du kan färdas längs Nissan finns bland annat i dessa broschyrer, som kan hämtas ut här hos oss på Hylte Turistinformation!



/ Robin